Wallander-feber i England!

Förra veckan steg Henning Mankells Wallander och Linda in i de engelska hemmen. I vårt vardagsrum var det fest att ha Wallander på besök i London var för mig en närmast religiös upplevelse -eller i alla fall något i stil med att ha jultomten över. Vår yngste son hade bakat papparkakor, vår äldsta dotter oroade sig över att det skulle bli pinsamt ... så många hade pratat om BBC premiären i skolan. ”är det där som ni har stuga?” hade klasskompisarna frågat ”är det där du kommer ifrån?”

Våra två äldsta barn är födda på Ystad BB. Vi har fortfarande stuga utanför Skillinge. Minnena trängs, nästan bråkar om utrymmet. De vill fram huller ombuller när bilderna rullas upp ”Där! Titta där är Bäckahästen, Kåseberga hamnen ... Örnahusen –nä, det är ju Beddinge!” Våra allra käraste minnen seglar upp till ytan under programmets gång.

Den första av de tre BBC produktionerna skildrade ett sommarfagert Sydsverige, med böljande rapsfält och en helt igenom klarblå himmel. Precis som man minns sommarloven efteråt inte ett moln på himlen –i minnet.

Trots den orimligt ihållande blåa himlen så lyckas BBC förmedla en bild som enligt tidningarna speglar Nordiskt missmod, Nordic gloom

”What makes it truly distinctive is the pervasive atmosphere of Nordic gloom. This infuses the landscapes, however beautiful, and the characters who all seems to be victims of seasonal affective disorder.” (1)

”Seasonal affective disorder”... Är det fortfarande vad världen tänker om oss, svenskar? ”Jamen så är det ju” säger min 17 åriga dotter skoninglöst ”svenskar är fortfarande antingen nakna eller deprimerade i engelsmännens ögon.”. ”Och så är de bra på design!” piper mellanpojken upp, vars främsta intesse är konst.

Ja, så är det kanske? Nedstämdhet och design. Bortsett från att nästan samtliga hus husen hade mörkbruna väggar, så fick design onekligen en framträdande roll. ”Moody interiors” sammanfattade Timesonline interiörerna som.

När BBC anlitade filmproducenter på Yellow Bird och Left Bank Picture, så var melankoli och missmod viktiga faktorer att ha med ”i bilden”. Enligt timesonline (1) är den brittiska Wallander serien den första produktionen i England där ett extra ljuskänsligt programme kallat Red camera använts, så att bilderna blir avsevärt skarpare än vad som normalt medges. Detta gör att t ex skuggor framträder på ett sätt som får filmkritiker tala om Ingmar Bergmans filmteknik.

Skådesplearen Kenneth Branagh är BBCs motsvarighet till Sveriges Krister Henriksson. På BBCs web sites beskrivs även Branaghs tolkning av Wallander som Bergmansk

”There are shades of Bergman in Branaghs interpretation of Mankells deep-thinking, emotionally repressed hero .. his eyes are red and he seems permanently be on the point of tears.” (2).

Wallander beskrivs som en existentialist

At heart, Wallander is an existentialist, explains the actor [Branagh]. Hes someone who is questioning what life is about and why he does what he does every day, and for whom acts of violence never become normal” (2)

Inspector-Wallander.org är en fristående web site som marknadsförs som ”a site for English-speaking fans of Wallander”. Deras bokföring av sändningar gränsar på fanatisk noggranhet, och rekommenderas för utalndssvenskar som söker alternativa upplysningar om hur att se Wallender programmen som hitills sänts på svensk och engelsk teve.

Jag måste erkänna att jag förvånas över hur många det är som har en emotionell koppling till Wallander. Länge uppfattade jag min egen anknytningen som helt Österlensbetingad. Men nu inser jag att Wallander når människors hjärtan av många olika skäl.

Vad är det som gör att Wallander talar till så många? Jag bestämmer mig för att fråga runt bland dem som saknar någon uppenbar koppling, typ nationalitet och ursprung. Jag vänder mig till engelska tittare

”Det är takten,” säger författarinnan och väninnan Sarah Hegarty ”där vilar en slags melankolisk stämning över programmen som gör att tiden ibland står stilla. Man liksom förlorar sig i stämningarna!”

”Folk här på BBC pratar om hur viktigt det varit att Wallander aldrig slutar att bli upprörd” säger en annan väninna, Kate Gould, som arbetar på the BBC, ”Det gör att, det käns som om allt händer på riktigt. Tittarna kan identifiera sig med både offer och poliser på ett annat sätt än i vanliga action filmer.”

Jag bläddrar igenom några av de Wallander böcker som följt med oss under våra flyttningar. Och jag förstår vad Sarah och Kate menar. Wallander utmålas verkligen som en människa av kött och blod. En människa som svettas och har ont i halsen ...

”När Wallander vaknade strax efter sex på tosdagmorgonen den 7 oktober kande han att han hade svårt att svälja. Han var svettig och förstod att han håll på att bli sjuk” (3)

...och som har sömnproblem och huvudvärk

”Wallander vaknade med en känsla av att ha försovit sig. Men när han såg på klockan visade den fem minuter över sex. Han hade sovit i tre timmar. Han föll tillbaka mot kudden, Huvudet värkte av sömnbrist” (4)

...och nedstämheten ligger alltid på lur

”Han kände att han var mycket trött. Något stack också djupare än så. Han försökte bestämma vad känslan hade för namn. Nedslagenhet? Så kort glädjen hade varit. Resan till Italien ... Men så ligger en gammal man spetsad i ett dike och världen börjar åter glida under hans fötter” (5)

BBCs website betraktar Wallanders åkommer som en reaktion på den egna oron. Lidandet blir priset som Wallander får betala för sin medkänslan för sin empati

Theres a level of empathy with the victims of crime thats almost impossible to contain, and one of the prices he pays for that sort of empathy is a personal life thats a kind of wasteland. (2)

Jag skrattade först när jag läste att ”Ystad is not really Artic ...” men att det ändå finns ett angränsande ”bleakish ... angst ridden... landscape”(1)

Nej, arktiskt är ju knappast klimatet i Ystad. Men landskapets skiftningarna förstärker onekligen det existentiella temat. Livet är utmanande och oförutsägbart.

”Samhället var tyst och övergivit så tidigt på morgonen. Snart kommer hösten, tänkte hon när hon passerade järnvägsspåren och sedan plantskolan som låg till höger mot vägen mellan Ystad och Malmö” (6)

Runt varje hörna lurar förändringar, utmaningar, prövningar

”Tisdagen den 27 september fortsatte regnet att falla över Skåne. Meterologerna hade förutspått att den varma sommaren skulle följas av en regnig höst” (7)

Ibland ljusnar det, men kusten är aldrig riktigt klar

”Wallander reste sig och gick fram mot fönstret. Temperaturen hade stigit några grader. Plus 7. Vinden var fortfarande byig. Det hade dessutom börjat duggregna” (8)

Vi bodde ett par år i Spanien. Jag avundades spanjorerna deras sätt att leva. Färgstarkt, ljudligt, extrovert! Men jag insåg samtidigt att jag aldrig skulle kunna ruska av mig sättet att se på livet som Sverige, med dess säsonger, inpräntat i mig tystnaden, duggregnen, byiga vindarna ... Oavsett var jag bor lever detta vidare inom mig.
Det käns nu nästan som om det ur stillheten har fötts en slags feber. En Wallander feber. The Nordic gloom -med duggren blandat med empati blir till ett Wallanders Sverige, som i tidningarna nu beskrivs som ”a place that deserves to become familiar to us all.” (1)

Källor
(1) timesonline.co.uk /the knowledge November 29, 2008
(2)http://www.bbc.co.uk/pressoffice/proginfo/tv/wk49/feature_wallander.shtml
(3) Mankell (1998) Brandvägg Stockholm: Ordfront (sid 42)
(4) Mankell (1998) Brandvägg Stockholm: Ordfront (sid 183)
(5) Mankell (1996) Den femte kvinnan Stockholm: Ordfront (sid 77)
(6) Mankell (2002) Innan Frosten Stockholm: Leopard förlaget (sid 81)
(7) Mankell (1996) Den femte kvinnan Stockholm: Ordfront (sid 37)
(8) Mankell (1998) Brandvägg Stockholm: Ordfront (sid 181)
www.Inspector-Wallander.org