Månadens medlem Januari 2012

Månadens medlem januari 2012 är Caroline Beijersten. Hon har bott i flera olika länder och sysslar med kanotpolo. Just nu bor hon i Danmark och jobbar på oljerigg.

Hur kommer det sig att du flyttade till Danmark?
Jag fick jobb hos Maersk Oil 2006 och har jobbat offshore på borriggar i den danska delen av Nordsjön och i Brasilien som ingenjör och supervisor sedan dess.

Vad innebär jobbet, behöver man någon speciell utbildning?
Jag har en MSc i Space Engineering (civilingenjör i Rymdteknik) från Luleå Tekniska Universitet, med inriktning på astrofysik och med exjobb i solfysik, så i princip ingenting som har med oljebranschen att göra. Det var en ren slump att jag hamnade i den här branschen, vilket jag är väldigt glad för. Jag startade som ingenjör offshore (Well Site Engineer), med korta perioder på kontoret. Därefter jobbade jag 6 mån som ingenjör på kontoret i Köpenhamn innan jag kom tillbaka offshore som Rig Supervisor Trainee. Som Supervisor Trainee jobbar man ungefär som en assisterande supervisor till de mer erfarna, tills man blir befordrad till Night Drilling Supervisor, vilket jag blev i juni förra året. Man kan väl säga att vi är lite som projektledare ute på riggen och vi ska se till att allt blir gjort efter planeringen och att all utrustning och specialister kommer ut i tid osv.

Danmark kan för dem flesta verka väldigt likt Sverige, stämmer det?
Jag tycker Danmark och danskar många gånger har mer gemensamt med Holland och holländare än med Sverige och svenskar. Men grundvärderingarna och kulturerna i sig är ju väldigt lika. Den ironiska humorn fungerar ju också i Danmark, vilket den verkligen inte gör i alla länder.

Det står på din profilsida att du bott i flera andra länder. Hur kommer det sig?
Jo, det har väl blivit några stycken. De länder jag spenderat mest tid i är: Nya Zeeland (1 år + 3 mån) som Au Pair respektive skidlärare, Holland (1 å + 6 mån) där jag spelade kanotpolo och jobbade för KLM, exjobb i Australien (6 mån) och så fick jag möjligheten att jobba på vårat kontor i Brasilien i 6 mån för ett par år sedan, vilket var en höjdare det också.

Jag har alltid gillat att resa och Nya Zeeland har fascinerat mig ända sedan jag var liten, och gör det fortfarande. Alla utomlandsvistelser har varit med någon plan eller mål. För Nya Zeeland var det enkla målet att kunna spendera lite tid i landet på nåt sätt. I Holland var det kanotpolon som lockade. I Australien var det både Melbourne i sig och ett jätteintressant exjobb som blev dragplåstret. Brasilien var mest för att vi desperat behövde folk därnere, och jag var till en början inte så sugen på att åka. Men som tur var gjorde jag det och det blev helt klart några riktigt bra månader i Rio. Egentligen var det väl inte så mycket som lockade med Danmark, men jobbet på oljeriggar lät tillräckligt intressant för att jag skulle pröva det, och jag trivs ganska bra som det är nu. Köpenhamn är ju en väldigt trevlig och otroligt praktisk stad att bo i och den har lite av varje att erbjuda.

Kanotpolo har jag aldrig hört talas om, vad är det och varför valde du just Holland?
Kanotpolo (canoe polo på engelska) är en ganska okänd sport, men kort sagt så spelar man med fem spelare på varje lag och som i de flesta andra sporter så handlar det om att göra flest mål. Man spelar 3 m långa kajaker av kolkevlar och med en vattenpoloboll som man kastar till varandra med händerna. Målen hänger två meter över vattenytan och en match är 2 x 10 min med bara 3 min vila mellan halvlekarna. Banan är c:a 35 x 22 m (kan variera lite beroende av var man spelar) och oftast spelar man 3-6 matcher på en dag när det är turnering. VM spelas jämna år och kommer gå av stapeln i Polen i år. EM spelas de udda åren och World Games spelas vart fjärde år, mellan OS-åren. För oss gamlingar som har passerat 30 år finns även World Masters Games (http://www.youtube.com/watch?v=UVvTRbnKL4o) och om man söker på canoe polo i kombination med länder som Tyskland, Holland, Italien och Frankrike, brukar man kunna hitta sevärda och actionfyllda filmsnuttar på youtube. Fast bäst är det ju att se det live såklart.

Holland har länge varit bland topp-5 på herrsidan i sporten och har under de senaste 10 åren vunnit allt som går att vinna. Både EM, VM och World Games. De holländska damerna växlar lite mer i nivå från år till år, men de var också bland de bättre lagen i världen när jag bodde där 2003-2004 och 2005. Efter vårterminen 2003 kände jag att jag behövde en liten paus från studierna för att hämta lite motivation efter 3 års pluggande och den huvudsakliga anledningen till att jag valde Holland var att komma nära de stora Europeiska turneringarna, bilavstånd istället för flyg från Luleå gör stor skillnad i plånboken. Dessutom fick jag ett erbjudande om att få en av världens då absolut bästa spelare som personlig tränare där nere. Så jag åkte helt enkelt ner till Holland på vinst och förlust för att se om jag kunde hitta jobb och boende innan pengarna tog slut. Och det gick vägen så jag stannade ett år första gången, innan jag tog mit tillbaka till Sverige och pluggandet. Det blev ett mycket givande år i Holland, mycket tack vare att jag hade möjlighet att både spela med ett damlag på bra nivå, träna med holländska damlandslaget samt även spela med ett mixlag i herrarnas div 2.

Som tur är, är kanotpolon inte så tokig i Köpenhamn heller, så jag kan fortfarande träna och tävla, även om det aldrig kommer att bli lika mycket igen som det var under Holland-perioderna.



När man hör om oljeriggar och Norden brukar det handla om Norge. Har Danmark mycket olja?
Inte lika mycket som Norge, men en hel del och vi har borrat i Danmark sedan början på 70-talet. Även Holland och Tyskland borrar efter olja i Nordsjön, även om det mest är Norge och Storbritannien man hör och läser om.

Jag tycker Australiensare är väldigt lika svenskar och även dess sociala system som t ex lagar, sjukvård, socialtjänst etc, stämmer det?
Som tur är har jag inte så mycket erfarenhet av sjukvård och socialtjänst i någon av länderna, så har lite svårt att säga om systemen liknar varandra. Generellt tror jag att det är svårt att slå de sociala systemen i Sverige, Danmark och Norge, men vad jag har förstått så ska de inte vara helt fel ute i Australien och Nya Zeeland heller.

Om man ser till människorna generellt, så tycker jag att Australiensare och Nya Zeeländare har den perfekta kombinationen av att tro det bästa om folk och vara väldigt öppna, utan att bli alldeles för naiva. Vi svenskar har ofta en tendens att antingen bli lite för blåögda eller misstro folk lite för mycket. Men precis som i Danmark och Holland så är grundvärderingarna väldigt lika tycker jag och det är inte så många kulturkrockar man råkar ut för.

Talar du flytande danska eller fungerar det bra med svenska?
Jag har lyckats bli hyfsat flytande på danska, i alla fall i tal. Att skriva på danska går det lite sisådär med, men jag jobbar på saken. Jag tycker det är stor skillnad på att faktiskt prata språket i landet där man bor och på att bara göra sig förstådd. I Köpenhamn kan man klara sig med svenska med några fusk-ord här och där, men på Jylland tex blir det värre. Dessutom tycker jag att svenskan bli lidande om man pratar nåt mittemellan-språk. Sociala konversationerna blir alltid roligare och mer givande om man pratar samma språk på riktigt tycker jag.

Vilken är den största skillnaden mellan Danmark och Sverige?
Vet inte om det är några jättestora skillnader riktigt. Köpenhamn är lite mer som de tyska, holländska och belgiska städerna på sommaren, med öl-serveringar på torgen osv. Något som jag definitivt gillar i Danmark, och tror jag kommer sakna i Sverige när jag flyttar tillbaka, är att det fortfarande finns ganska många slaktare, fiskaffärer och bagerier kvar. Väldigt trevligt att gå till den lokala slaktaren när man vill ha sin favoritsalami, en bit extra fint kött eller om man skulle vara sugen på ko-tunga till exempel någon dag.

Vad är det som är mest lika i de båda länderna?
Samhällena och systemen funkar väl ungefär på samma sätt i de båda länderna tror jag och kultur och värderingar är som sagt väldigt lika. Danskarna är lite mer “buffliga” dock tycker jag, och inte lika bekymrade över vad andra tycker och tänker om dem (på gott och ont förstås), men inte lika mycket som holländarna...

Har du upplevt några roliga kulturkrockar eller språkliga missförstånd?
Det blir inte så många kulturkrockar i Danmark, men lite språkliga missförstånd blev det ju en del av i början. Några danska klassiker är ju att vara “ligeglad” med något, vilket var lite svårt att få till att det betyder att man inte riktigt bryr sig eller att något inte spelar någon roll. “Det bryr jeg mig ikke om” betyder däremot att man inte tycker om det alls...vilket också blir lite konstigt för en svensk. Annars är det mest uttalen av orden som ställer till det i Danmark, för att inte tala om Holland.

Japan var däremot lite intressant och bjöd på lite kulturkrockar då och då. Allt ifrån situationer som uppkom för att vi inte förstod någonting som helst någonstans, till det svåra i att komma ihåg att japaner har väldigt svårt att säga nej. Något som vi såg som en intresse-fråga eller fråga av bara nyfikenhet, utan att kanske mena att vi absolut vill ha något eller göra något, missförstods lätt som något de bara var tvungna att fixa så fort som möjligt, så yes yes no problem....och dagen efter visade det sig att de hade engagerat halva släkten och hållit på hela natten för att ordna något som vi egentligen bara vill höra om det var möjligt, kanske senare under veckan och inte nödvändigtvis göra över huvudtaget. Det blev några situationer med dåligt samvete där kan man lugnt säga.

I Japan råkade en lagkamrat till mig komma åt en äldre man på armen i ett shoppingcenter, och som en reflexmässig vänligt gest för att be om ursäkt, lade hon så sin hand på hans axel... Inte smart... Japanerna rör knappt vid varandra ute bland folk, även om de var ett par, så min kompis hand på mannens axel resulterade istället i ett lagom högt vertikalt hopp av ren förskräckelse. Vi hade också några kul besök i mataffären under veckan. Det tog sin tid innan två lagkompisar (vid varsin kassa) fattade att man inte kunde köpa bara två bananer. Bananer såldes ju, och var prissatta, om fyra. Det var inte lätt att fatta med fem japanska kassa-expediter som står upp och ropar och pekar på både på oss och bananerna och varandra. Efter Japan-resan fick jag också en helt annan förståelse varför man sällan ser japanska turister lämna sin buss-grupp. Det känns ju faktiskt mycket tryggare att röra sig i jättegrupp när man inte fattar ett dugg och inte ens kan lista ut adresser eller läsa kartor. Så vi rörde oss på japanskt turist-vis vi också, i grupp!

I Holland är det nog fenomenet med den minimala personliga sfären som bidragit till mest roliga minnen när det gäller kultur- och vaneskillnader. Holländarnas minimala personliga sfär kan både bli lustig för en åskådare och ganska obehaglig för den utsatta innan man vant sig. Vi skandinaver, särskilt om man bott i norra Sverige ett tag, gillar ju som bekant att ha en ordentligt rymlig personlig sfär, medan holländarna gärna ställer sig så tätt som bara möjligt och gärna håller fast en i armen samtidigt som de pratar med en. Ett extremt exempel på det. är när svenska herrlandslaget kom ner för att träna med min holländska klubb och de också blev medbjudna till en fest hos en av de holländska spelarna. En av herrspelarna, som dessutom är tvättäkta norrbottning och inte alltför lång i rocken, började prata med den längsta av damspelarna. Samtalet började i ena änden av rummet, men i takt med att holländskan hela tiden kom närmare och närmare norrlänningen, för att enligt hennes referenser stå på ett lagom artigt och trevligt avstånd, backade min stackars klubbkompis från Luleå mer och mer för att överhuvudtaget kunna fokusera på vad som blev sagt i konversationen. Till slut står den panikslagna svensken tryckt med ryggen mot väggen, svettandes med en holländska på tok för långt innanför hans personliga sfär. Vi lät han stå i några minuter innan vi bestämde oss för att avbryta underhållningen och rädda honom...

I Nya Zeeland bör man kanske komma ihåg att det många gånger är mer oförskämt att erbjuda sig att ta in på hotell, istället för att acceptera en extrasäng hos någon man knappt känner. I Sverige är det oftast tvärtom, eftersom man inte gärna vill vara till besvär för någon. Så att erbjuda sig att ta in på hotell brukar generellt anses som ganska artigt. Men enligt mina erfarenheter av Kiwisarna, är självklart att man ska bo hos någon man känner, även om man precis sprungit på dem vid mjölkdisken och knappt hunnit presentera sig för varandra.

Hur firade du jul och hur firar man jul i Danmark?
Har aldrig firat jul i Danmark och tror den mest danska jul jag haft var i Brasilien hos ett danskt/norskt par. Där vi fick både flæskesteg och pinnekjøtt och det var en salig blandning av skandinaver i alla möjliga åldrar, så blev nog mer en skandinavisk jul än en dansk en. Största skillnaden på danska och svenska julborden är väl annars att man inte hittar så många potatisar på det danska, men en väldans massa rågbröd istället. Jag brukar fira mega-svensk jul efter konstens alla regler med mat, gran och julklappsutdelning i Sverige med min familj.

Hur firade du nyår och hur firar man nyår i Danmark?
Jag firade nyår med att jobba nattskift på en av våra oljeriggar på Nordsjön, så det blev inte så mycket till firande. Vi fick lite extra god mat och hade nyårs-lotteri för alla som var ombord, så det blev i alla fall lite annorlunda jämfört med en vanlig dag. Danskarna firar ungefär som svenskarna tycker jag, god middag, bubbel och massor av fyrverkerier. Köpenhamnarna skulle nog behöva behärska sig lite när det gäller raketer i innestan dock...

Tills sist, vilket av alla länder du har bott i tycker du bäst om?
Nya Zeeland är helt klart min favorit. Om det låg lite närmare Sverige hade jag flyttat dit för länge sedan. Naturen, atmosfären och människorna är helt fantastiska där borta och jag skulle helt klart kunna tänka mig att bo där. Jag trivdes också väldigt bra i Melbourne och brukar komma bra överens med australiensare, men Nya Zeeland är snäppet bättre.